Äntligen!

Efter mycket stul kommer jag mig äntligen in på bloggen! Så irriterande det är att ha lust att vara inne här och skriva och bara få till meddelande att "bloggen finns inte"! Men visst tusan finns den, jag skapade den ju igår.. Men nu tänker jag inte låta detta fel på blogspot förstöra dagen. Jag är ju här nu:)

Min kära make gav mig flera fina komplimanger igår. "Nu ser man halsen, kinderna är mindre och det syns i överlag över hela kroppen att du gått ner." Jag sög åt mig som en svamp.. Jag har ju känt att kläderna har börja släppa från kroppen. En helt underbar känsla måste jag säga.
Men min makes ord fick mig genast att börja tänka på den där lilla fyrkantiga saken som står inne på badrumsgolvet och samlar damm. Den där mackapären som både kan vara den värsta saken vi har i huset och i nästa sekund den bästa. Ja, kära vågen har jag en hatkärlek till..

När jag vägde in mig för tio dagar sedan hade jag mer eller mindre lust att förpassa den ut till den gröna tunnan. Men jag insåg att där kan den inte ligga, den tillhör inte brännbara sopor. Nej, ska man kasta den så måste man nog allt i egen hög person köra den till tippen. För den beblandar sig inte gärna med annat vanligt skärp. Nu är jag ju himla glad för att jag inte gjorde turen till tippen med den, för idag var den snällare än snällast. Och den fick genast en bättre plats i badrummet. Men om den haft liv i sig och kunnat prata så hade den nog skrikit ut, "skyll dig själv"!!! För inte ska den vita vågen i badrummet ha skulden för alla volanger som sitter runt kroppen som stora badringar. Det har jag byggt upp själv! Men det är ju skönt att ha någon att vara besviken på när man ser siffrorna i eldskrift

Som sagt makens ord gjorde att jag inte kunde hålla mig och i morse steg jag upp på den vita mackapären som är van att bära tungt och ögonen höll på att trilla ur!! -3,8 kg på tio dagar. Jag blev jubladen glad och var tvungen att väga mig flera gånger. Nu står vågen där inne på toan och väntar på att det ska gå tio dagar till och förhoppningsvis är jag några kilo lättare då.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till min tremännings sambo. Han tipsade mig om viktminska.se och deras Nuposoppor. Goda och matiga så det funkar bra med dem. Middag äter jag men sedan får soppor och frukt vara min "bensin". En tacksamhetenstanke skänks även till Maggan för hennes motivationspresenter och till er alla som stöttar mig. Ni är guld värda allihopa:)

Provade även tnikan som varit för liten och den sitter nästan som den ska, så nu måste jag bege mig ut på stan och köpa ett nytt för snävt klädesplagg att komma i. Det känns riktigt roligt att var i gång med denna hälsoresa. Och denna gång tänker jag inte ge upp!!

Ha en finfin dag alla goa vänner! Ni vet väl om att ni alla och envar är pärlor på mitt livshalsband<3