På bättringsväg!

För att minimera risken att bli tjatig skriver jag bara... Tungandad när jag vaknade. Men betydligt bättre än igår morse.

Säger bara ett stort tack till Elisabeth som skrev i sin kommentar till mig på FB, att byta prova byta sängkläder. Och då gick det upp ett liljeholmens för mig. Den kvällen vi kom hem efter att ha gjort besök hos svågern och även äldsta brorsan min. Gick jag upp för att säga godnatt till kära maken. Jag lade mig på min sida av sängen med kläderna på. De kläder som jag haft med mig till dessa djurrika hem.

Maken böt i sängen igår så vi lade oss i renbäddad säng. Och vilken skillnad! Jag är tungandad, men det är som sagt stor skilllnad mot igår. Nu är ju luftrören irriterade så jag för stå ut några dagar till det rättar till sig. Tröttheten är nog snart över så skönt!

Idag är det dags för Annas konfirmation och jag bävar lite för den. Alla dessa parfymindränkta damer som kyrkan kommer att vara fylld med kan ställa till det. Men vi är ju inte så långt ifrån Stadsvikens läkarmottagning och de har jour på helgerna så vi får väl åka dit om det blir katastrof.

Nu till någonting helt annat.. Jag har vägt mig på morgonen och denna vecka och det har inte blivit någon större minus. Men minus 7 hekto är borta och det är inte illa det heller. Jag är väl i en vecka då kroppen måste ta igen sig lite trots sopporna.
Det är väl självklart egentligen att kroppen måste vila ibland från att äta upp fett. Det är ju som sagt ett digert jobb min kära kropp har framför sig.
Jag är i vart fall själaglad för att det går åt rätt håll. Och om jag tänker efter så är 7 hekto margarin inte så lite. Nej minsann, det är en stor fettklump det:)

Jag funderar lite hur jag ska klara mig igenom konfirmationen? De bjuder på smörgåstårta och vanlig gräddtårta. Jag har god lust att ta med mig min soppa men det ser väl dumt ut. Tänker som så att om jag tar en mycket minimal smörgåstårtsbit och sedan äter frukt till kaffet så kan det väl inte hända så mycket. Vi får väl ta en promenad när vi kommer hem.. Ja just det, då var det detta med pollen. Grrrr!!

Måste berätta att min vänstra fot har blivit mycket bättre efter lite över 6 kilos viktminskning. Jag känner nästan inte alls av den och behöver inte lägre gå med mina sandaler med inläggsula på mig inomhus.
Det är garanterat övervikten som gjort att inte foten blivit bra. Det känns underbart att kunna börja gå igen. Må den värsta pollensäsongen var över snart!! För jag är sugen på att prova på att gå över ängarna och även Rövelrundan inom en snar framtid. Men för att kunna göra det så måste jag få börja promenera lite kortare sträckor först för att kolla att foten håller. Jag vill, ja JAG VERLIGEN VILL bli frisläppt från denna fotboja som pollensäsongen sätter runt våra fötter för oss astmatiker och allergiker. Snart är jag åter FRI:)