Härliga Sommar!

Vilken underbar känsla det är att stiga upp på morgonen. Ta sig ner för trappan och sedan fram till fönstret där termomentern sitter. Och där upptäcka, att det är 23 grader i skuggan så tidigt på morgonen.
Då inser man helt plötsligt att underbara, härliga, sköna sommaren äntligen är här. Den känslan är nästan betalbar.

För några månader sedan visade samma termometer -32 grader när jag tittade på den. Brr, så kallt det då var. Men nu så har kvicksilvret dragit sig 55 grader åt rätt håll och jag kan inte göra annat än att njuta och le av värmen.

Ska sätt mig på cykeln och trampa de ca 300 meter jag har till OK. Där utanför bensinstationen står en kvinna och säljer plantor. Och idag har jag tänkt göra årets stora trädgårdsinsats och plantera de blommor som vi skall ha. Jag gör det kanske någon dag för tidigt, med tanke på att det hänt någon gång tidigare, att det blivit frost i början av juni. Men i år har jag beslutat mig för att det inte blir någon frost och därför åker blommorna ner i jorden idag.

Och om det skulle visa sig att det blir omslag i vädret och kvicksilvret dra sig neråt så får jag väl täcka över blommorna.

Härliga, härliga sommar ÄNTLIGEN är du här.. Så jag har längtat efter dig!!

Vindkraftsparken i Markbygden

En härligt Maj kväll gjorde vi ett besök i vindkraftsparken i Dragaliden som ligger i Markbygden, tillsammans med min storebror och hans fru. Det var en häftig upplevelse att få se dessa jättar som med sina stora vingar slungar ut energi..

Ett nedras fall!

Rackarns vad jag känner mig irriterad nu!! Efter flera veckors tappert kämpande, där kilona runnit av kroppen. Och där jag känt mig stolt över att klara av sötsuget, så har jag nu fallit rakt in i en aliminiumform med Sommarkaka. Två bitar slank ner innan jag han fatta vad som hänt.
Nu sitter jag här och känner mig mycket besviken på mig själv och undrar hur detta kunde hända??

Det är bara att borsta av sig kaksmulorna och fortsätta på inslagen väg. Det var en tillfällig sinnersförvirrning, där jag inte riktigt hann vara med. Jag får skylla på att jag var för trött och inte orkade hålla det lilla sockertrollet på avstånd..

Skall nu krypa ner i sängen så jag får sova många timmar i natt. I morgon gäller det att vara pigg och allert ifall jag nu har lyckats trigga igång sötsuget. Det är bara att vänta och se!!

Sov gott mina vänner!!

Det går som en dans...

För några minuter sedan när jag var inne i min garderob och rotade, fick jag se den blåa fina klänningen som jag hade på 50-årsfesten för snart två år sedan. Den klänning som jag växt ur med si så där nästan 10 kilo.
Jag har ca 2 kilo kvar tills jag når den vikt jag hade då. Men jag kunde ändå inte låta bli att prova klänningen. Och till min stora glädje så visade det sig att jag skulle kunna ha den nu, fast det spänner lite över baken. Så när jag har fått bort 1-2 kg till så sitter den som den ska.

Detta med att använda kläder som värdemätare på hur det går med viktminskningen är för mig helt klart mycket bättre än att använda vågen. Varje gång jag köpt ett för snävt klädesplagg eller som denna gång när jag ville nå målet att komma i denna fina klänning som jag endast andvänt två gånger hitills och den känns som ny för mig fortfarande. Så varje gång jag provar klädesplagget och känner att nu har det släppt där och nästa gång är det på något annat ställe. Och sedan hipps vipps så sitter det på. Det blir en kännbar belöning varje gång och det rusar om i kroppen av lycka.

Jag skickar många tacksamma tankar till sture, min tremännings sambo. Han var det som kom och introducerade mig för dessa "Nuposoppor". Men jag skänker även en tacksamhetens tanke till mig själv som lyckats ta tag i min karaktär och visa sockerberoendet på dörren. Det är trots allt jag som säger NEJ, när jag försöker lura mig själv att köpa choklad och annat gott.

När det gäller frukost och middag så väger jag inte maten. Men jag tar mer grönsaker på tallriken än tidigare och middagsmaten får plats, men betydligt mindre plats än tidigare. När jag nått tio kilo, skall jag återgå till vanlig mat till lunch också, men då måste det också vara genomtänkt för att jag skall fortsätta gå ner.

Det slår mig nu att jag snart har tagit bort 1/5 del av det som skall bort och det har hitills gått som en dans. Jag vet att det kommer svårare perioder i min viktminsknings. Men det kommer att gå denna gång det är jag helt säker på!!

Nu siktar jag in mig på att snart vara i mål med mina första 10 kilon. Där väntar mig belöningen att få öppna min kompis Maggasn motivationpresent nr 2. Så jag trampar på mot de två målen, klänningen skall sitta ledigt och lätt på och denna presentöppning:)
Eftersom det regnar massor idag, tänker jag få med mig gubben och fara till VC, för att träna i sjukgymnasternas träningslokal. Det känns som om kroppen skulle behöva sig en genomkörare idag.

Önskar er alla goa läsare av min blogg, en riktigt härlig Kristihimmelsfärdshelg! Kram från mig:)

Tio dagar sedan sist!

Vad dagarna springer iväg! Ser att det hunnit gå tio dagar sedan jag var in här sist. Nu får det bli skärpning med bloggandet här också.

Allergi och Astmabesävren har gjort att jag mest bara hållt mig till "kom i form" och vanliga FB sidan dessa dagar. Har inte haft energi att även hålla igång denna sida.

Men nu tror jag att jag har hittat lösningen till varför mina besvär varit konstant hela vintern och våren. Det brukar ju bli bra perioder emellanåt. Men icke det! Köpte en blomma i januari, en Primula som blomförsäljaren påstod vara allergifri. Det visade sig vara helt fel! För den blomman är absolut inte bra ur astma och allergi synpunkt.
Igår fick denna min älsklingsblomma flytta ut på bron i väntan på att få flytta till våran blomsterintresserade granne Gudrun. Hon och hennes make har katt, så jag kan ändå aldrig besöka dem i huset. Utan vi brukar träffas en eller annan gång under sommaren och dricka kaffe hos varandra ute på gården någon solig dag. Eller så ibladn pratar vi när vi träffas vid postlådan. Våran låda står nämligen hos dem..
Någon nära vän eller släkting ger jag inte blomman till, för då kan jag inte besöka dem. Så Gudrun och Björn blir perfekta som ägare till denna vackra Primula.

Henke städade upp kring fönstret där blomman stått och han torkade även köksbordet och dammsugaren körde han också ett varv. Och jag tycker faktiskt att det känns bättre i luftrören idag.

En kort promenad har jag gjor för en stund sedan och det kändes helt OK. Men då tog jag luftrörsvigdande innan promenaden började. Lite retning, men betydligt mindre än tidigare dagar.

Jag har ringt och pratat med kvinnan som sålde blomman till mig. Hon kan inte minnas att hon fått frågan. Jag förklarade för henne att jag ALDRIG någonsin köper en okänd blomma utan att först fråga om den funkar för mig med allergi. Jag är ingen självmordskandidat! Min mor var med mig den gången och hon skämtade kring min övernitiskhet när det gäller allergin och denna kvinna skratttade och tyckte det var bra att jag var noga. Tänk om hon hade varit noga också och tagit reda på fakta om blomman istället för att ge mig felaktigt svar på frågan. Hon har orsakta mig en massa onödigt lidande!!
Men nu är det sagt och jag hoppas innerligt att ingen annan allergiker behöver bära hem en blomma i tro om att den är allergifri och så är den det inte!!

Nog med bitterhet nu.. Nu är nog detta mysterium med mina dåliga luftvägar nog löst och jag kan börja se fram mot en framtid där jag mår bra.

Något roligt som hände igår var att jag var på synkontroll. Och optikern sa att mina ögon var betydligt piggare än för tre år sedan då jag gjorde förra synkontrollen. Sedan hade mitt långseende förbättras, medans brytningsfelet försämrats. Läsdelen låg konstant. Så nya glasögon måste införskaffas. Jag hittade rätt snabbt de glasögon jag ville ha. Så om ca 1½ vecka har jag nya brillor. Men visst är det väl något fel när ett par glasögon kostar nästan 10.000 kronor?? Borde inte glasögon liksom andra hjälpmedel när man är sjuk vara lite subventionerade?? För ögonen tillhör ju också kroppen!

På smurfit Kappa där min make jobbar, får de 3000:- till att köpa nya glasögon, jag tror det är vart tredje år. Det tycker jag är superbra av företaget. De har egen företagsläkare som inte kostar ett korvöre för de anställda. Behövs medicin så skickar Henke bar in kvittot från Apoteket så får han tillbaka pengarna. De får träna på badhuset eller Natutilus på företagets bekostnad. Och några fler förmånaer finns också. Att han jobbar på Kappa är inte helt fel för ekonomin:))

Nu skall kaffepannan sättas på. Min mor kommer snart hit och vi skall bänka oss framför tv:n. Vi skall titta på Hemsöbona. Den filmen ligger ute till försäljning på Tradera och auktionen går ut jag tror det var den 2 juni, så det är hög tid att se den.

Önskar er alla som är inne på min sida och läser detta en finfin dag<3

På bättringsväg!

För att minimera risken att bli tjatig skriver jag bara... Tungandad när jag vaknade. Men betydligt bättre än igår morse.

Säger bara ett stort tack till Elisabeth som skrev i sin kommentar till mig på FB, att byta prova byta sängkläder. Och då gick det upp ett liljeholmens för mig. Den kvällen vi kom hem efter att ha gjort besök hos svågern och även äldsta brorsan min. Gick jag upp för att säga godnatt till kära maken. Jag lade mig på min sida av sängen med kläderna på. De kläder som jag haft med mig till dessa djurrika hem.

Maken böt i sängen igår så vi lade oss i renbäddad säng. Och vilken skillnad! Jag är tungandad, men det är som sagt stor skilllnad mot igår. Nu är ju luftrören irriterade så jag för stå ut några dagar till det rättar till sig. Tröttheten är nog snart över så skönt!

Idag är det dags för Annas konfirmation och jag bävar lite för den. Alla dessa parfymindränkta damer som kyrkan kommer att vara fylld med kan ställa till det. Men vi är ju inte så långt ifrån Stadsvikens läkarmottagning och de har jour på helgerna så vi får väl åka dit om det blir katastrof.

Nu till någonting helt annat.. Jag har vägt mig på morgonen och denna vecka och det har inte blivit någon större minus. Men minus 7 hekto är borta och det är inte illa det heller. Jag är väl i en vecka då kroppen måste ta igen sig lite trots sopporna.
Det är väl självklart egentligen att kroppen måste vila ibland från att äta upp fett. Det är ju som sagt ett digert jobb min kära kropp har framför sig.
Jag är i vart fall själaglad för att det går åt rätt håll. Och om jag tänker efter så är 7 hekto margarin inte så lite. Nej minsann, det är en stor fettklump det:)

Jag funderar lite hur jag ska klara mig igenom konfirmationen? De bjuder på smörgåstårta och vanlig gräddtårta. Jag har god lust att ta med mig min soppa men det ser väl dumt ut. Tänker som så att om jag tar en mycket minimal smörgåstårtsbit och sedan äter frukt till kaffet så kan det väl inte hända så mycket. Vi får väl ta en promenad när vi kommer hem.. Ja just det, då var det detta med pollen. Grrrr!!

Måste berätta att min vänstra fot har blivit mycket bättre efter lite över 6 kilos viktminskning. Jag känner nästan inte alls av den och behöver inte lägre gå med mina sandaler med inläggsula på mig inomhus.
Det är garanterat övervikten som gjort att inte foten blivit bra. Det känns underbart att kunna börja gå igen. Må den värsta pollensäsongen var över snart!! För jag är sugen på att prova på att gå över ängarna och även Rövelrundan inom en snar framtid. Men för att kunna göra det så måste jag få börja promenera lite kortare sträckor först för att kolla att foten håller. Jag vill, ja JAG VERLIGEN VILL bli frisläppt från denna fotboja som pollensäsongen sätter runt våra fötter för oss astmatiker och allergiker. Snart är jag åter FRI:)

Konfunderad!

Ja, nu är jag allt lite konfunderad!! Efter att ha känt mig bättre igårkväll, så har jag efter denna natt blivit sämre igen. Nu börjar jag undra om det är något i vårat sovrum som jag reagerar på?
Jag storstädade rummet förra helgen och dammsugit det har jag gjort i veckan, så damm tror jag inte på. Jag blir inte riktigt klok på vad det kan vara.. Men jag hoppas på att ha svaret snart.

Henke är i skogen och röjer. En arbetskompis till honom som har skog har lejt in honom för att röja 8 hektar skog. Och en annan kille har hyrt in honom för att fälla 40 fröträd. Så han har lite jobb att utföra på sin fritid.
Varje vår brukar han ta på sig lite skogsarbete för att få in lite extra kosing, så han kan renovera lite under sommaren. Renovering är ju ett av hans stora intressen. Och det intresset är jag han hustru mycket glad över att han har:) Han började ju sin yrkeskarriär med att jobba tolv år i skogen. Och jag vet att han tycker det är roligt att få komma ut i skogen och praktisera sitt gamla yrke.
Vi har ju en liten skog bakom vårat hus som han håller på att frisera. Men det går inte att fälla så många träd där varje år. Han hinner inte stilla "motorsågslustan" på dessa träd..

I morgon konfirmeras min tremännings dotter och vi är bjudna att vara med. Min tremänning står mig nära som en syster och vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren. Så nu när dottern ska konfirmeras är det självklart att vi vill vara med på den .
Denna konfirmandgrupp är en sjungande sådan. Så i kväll skall det vara konsert i Örnäsets kyrka i Luleå. Tyvärr så är jag inte i den formen att jag orkar vara med två dagar. Är alldeles för trött för det. Men i morgon sitter vi i kyrkan kl. 11 och är med på fikat efteråt. Sedan bär det hem för att vila upp sig. För på måndag skall jag vara laddad och klar för en Bodentur..

Solen som lyste så fint igår lyser med sin frånvaro idag. Jag hoppas verkligen att den snart behagar att stanna ett längre tag och att den vill komma med lite värme. Det är bara nio dagar kvar så går vi in i sommarmånad och 19 dagar kvar till skolavslutningen.. Nu behöver vi värme så att sommarkänslan infinner sig..

Golvad!

Att inte få luft är nog bland den hemskaste känsla man kan ha. Paniken ligger nära många gånger. Det är tur att astmamedicinen bara är en armsträckning bort på nätterna och morgonen.

Jag blev väckt av min kära make i natt för att han vaknade av att jag kippade efter luft. Och det gjorde jag verkligen upptäckte jag när jag vaknade. Det känns lite obehagligt att jag var i så djup sömn att jag inte vaknade själv av denna andnöd. Det var bara att dra i sig nya doser Oxis!
Jag gick och lade mig tidigt igår och inhalerade då två doser Oxis och det kändes bättre men inte helt bra. Men så pass bra att jag kunde somna.

Pollensäsongen är verkligen inte rolig! Man andas in detta elände i sina redan inflammerade luftrör och inflammationen bryter ut än värre. Och sedan får man lida. När man inte får åt sig syre som man ska så blir man också så otroligt trött.

Det är länge sedan jag gick och lade mig kl. 22.15, men igår orkade jag inte längre var tröttare än tröttast. Det blir så när jag inte får i mig syre.
Jag har varit inne sista dagarna, men det spelar liksom inte roll när eländet bruit ut..

Henke har bilen till jobbet idag, men om den hade varit hemma hade jag åkt till vårdcentralen för att få hjälp att få till andingen. Jag har inte mer än 500 meter dit, men det är för långt att gå när jag är så här pass dålig och för det andra vill jag inte andas in mer pollen. Vi får åka till jouren i kväll i stället. Skulle det försämras än värre ringer jag hem honom.

Nu till någonting helt annat som är glädjande! Solen har kommit tillbaka och inte ett enda grått moln syns på himlen. Fåglarna kvittrar igen och det är en helt annan sång än igår. Den går liksom i dur.

På söndag är vi bjudna på min tremännings dotters konfirmation i Luleå. Det skall bli så roligt att få vara med på den. Det är inte klokt att Anna, denna lilla gulliga "skruttunge" redan hunnit fylla 15 år. Om jag nu inte orkar tar mig in till stan i morgon, så får det bli ett konfirmationskort med pengar i. Hon skall åka med kören sin till Paris den 10 juni och hennes mor sa att hon önskar sig pengar. Kicki (modern) ska också följa med som ledare på denna resa. Vi har fått lov att skicka med havregryn, Marabou choklad och en Elle till Lisa. Hyggligt Kricko!!

Sedan på måndag, ska jag åka och hälsa på vännen Maritha i Boden. Det längtar jag verkligen efter att få göra. Ska passa på att gå in på "Bekväma skor" när jag ändå är där. Behöver ett par lite finare skor. Jag älskar mina sandaler och Asics skor och känner mig helt säker på att mina fötter kommer att älska ett par nya fina "fin skor" från den butiken..

Idag kommer inte många knop att bli gjorda här hos oss. Men tvätten som hänger på torkställningen ska jag vika ihop och lägga undan. Sedan ska Jakob Eklund få fortsätta att läsa ljudboken för mig. En himla trevlig underhållning tyckker jag:)

Hoppas att solen lyser över där just du befinner dig! Ha en finfin dag...

Abra kadabra!

Om jag kunde trolla så skulle jag nu veva med trollstaven för fulla muggar och hokus pokus skulle de grå tunga regn molnen skingra sig och solen skulle stråla från klarblå himel. Sisådär 25 grader skulle termometern visa. "Barometervärken" skulle vara som bortblåst!

Alla volanger kring kroppen skulle vara borta och i garderoben skulle det hänga kläder i storlek 38. Astman, allergin, GAD:en, sporrar, fotinflammationer och myalgin skulle vara ett minne blott. Jag skulle kunna kunna dra in pollen i ett andetag precis som vissa andra människor drar i sig annan skit genom näsan. Jag skulle kunna gå promenader i -30 graders kyla och även kunna rulla mig runt i gräset. Sötsuget detta eländiga sötsug det skulle aldrig mer plåga mig.

Förlovnings- och vigselringen som av någon händelse blivit lite för små skulle sitta på mitt vänstra ringfinger utan risk att de sväller fast.

Jag skulle våga flyga!! Jag skulle inte behöva sitta på ett tåg igen för att ta mig till Medelhavet eller för att hälsa på Lisa. Henkes kusin Malin och hennes familj som bor i Australien och som vi är bjudna till skulle få besök.

Jag skulle även svänga staven för att vännerna i "Kom i form" gruppen skulle bo närmare varandra. Ja inom en radie av högst ca 15 mil, så vi skulle kunna träffas precis när vi har lust.

Fred på jorden och kärlek mellan människor. Ja, det finns mycket jag skulle veva trollstaven för..

En del saker behöver jag inte ha en "trollstav" för att åstadkomma och det är att såsmåningom få se kläder i storlek 38 i min garderob och att få på mig ringarna. Flygskräcken går jag i terapi för att få bort. Mina sjukdomar kommer säkerligen många av dem att bli bättre i och med att jag går ner i vikt. Men det skulle gå betydligt fortare att genomföra förändrigen om man kunde trolla:)

Nu kurrar magen och det är dags att dricka en soppa. Få se vilken jag ska välja nu då.. Fick en massa Xtravaganzasoppor av min lillebror så nu kan det minsann bli lite problem att välja ibland. Men det är ett minimalt problem.

Hoppas mina vänner att solen lyser över er och att ni alla får en toppenfin onsdag!

Kramelikram från mig..

Pust och stön!

Jag vaknade för lite drygt en timma sedan och hade svårt för att andas. Jag sträckte min vana trogen handen mot sängbordet, för att greppa min inhalationsmedicin Oxis som står där. Ja, jag får säga stod där! För denna morgon så gjorde den inte det. Jag vevade runt med handen lite i panik både ovanpå och under bordet och kastade till slut huvudet över sängkanten för att bara konstatera är den inte står där den brukar. Jag drog mig snabbt till minnes hur jag i lördags när jag storstädade sovrummet upptäckt att den Oxis som stod där hade blivit för gammal och därför tagit ner den. Men jag glömde att ta upp en ny.

Nu låg jag där i sängen och kippade efter luft. Inget annat råd fanns än att kliva upp och börja den mödsosamma vandringen ner till räddningen medicinskåpet på toaletten. Till min fasa så upptäcker jag att kartongen som från början är fylld med tre stycken Oxis nu är tom. Hur jag än skakar den och försöker med någon trollformel, så kommer den att förbli tom. Paniken blir än större. Drar mig ut till hallen och sliter fram handväskan och när jag öppnar den och vevar runt med handen i den också, så kan jag inte hitta min medicin.

Jag plöjer med händerna genom fickorna på mina olika ytterkläder som hänger där. Och när jag kommer till vinterjackan som jag inte än hängt undan för sommarförvaring, så känner jag något välbekant. En våg av lättnad sköljer genom min kropp när jag sliter av höljet och skruvar fram första dosen och drar i mig den. Någon djupare inandning orkar jag inte med första gången, men jag känner ändå att det verkar. Jag drar i mig dos nr två och nu kommer jag betydligt djupare.

Efter några minuter sittande på hallbänken känns det bättre. Men jag har fortfarande ont i luftvägarna. Jag inser att besöket hos lillebror med familj nog ställt till det lite för mig. De har en lite söt Lhasa apso fröken vid namn Estrella, som jag inte riktigt tål. Just denna hundras är mycket restrektiva med vem de släpper in i sitt liv. Hon har absolut inte haft något större behov av att stifta bekantskap med mig. Utan har med vaggande gång dragit sig undan upp på vinden så fort vi visat oss innanför dörrarna hos dem. Jag brukar sitta på en kökstol när jag är hos dem och inte röra mig runt i huset så mycket och jag brukar klara det med lite extra medicin.

Igår kom denna urgulliga hund och mötte oss i dörren och för första gången visade hon glädje över att se oss. Mina fötter slickade hon och vi alla skrattade lite åt förkärleken hon visade mig. Jag kunde ju inte avstå från att böja mig ner och klappa henne lite. Min älskade make satt och morrade åt mitt beteende och bad mig backa undan. Men bara en lite kli till..

Det blev lite extra medicin Oxis och Betapred. Och jag måste säga att det kändes rätt bra när jag kom hem igår kväll. Men i morse slog kroppen tillbaka..

När jag reste mig upp från hallbänken och gick in i köket så vad hittade jag på köksbordet om inte Oxisen som jag användt innan jag gick och lade mig igår. Hade bara minnet funkat som det ska, så hade jag sluppit några minuters panik. Nu ska jag bära upp den ena tuben och den andra jag hade i jackfickan ska ner i handväskan. Inga fler sådana här obehagliga uppvaknande vill jag vara med om.

Ha en riktigt fin dag mina vänner!

Tuta och köra!

Idag känns det mer som höst än att det snart är försommar. Himlen är grå, det är kyligt och regnet hänger i luften. Men inuti oss lyser solen idag för i eftermiddag hämtar vi vår nya bil, direkt efter att Henke slutat jobba.

Jag är rätt imponerad. Vi blev lovad att hämta den i slutet av vecka 19 och lite förskjutning blev det, men endast med en arbetsdag. Bra jobbat måste jag säga! Bilen stod för två veckor sedan nere i Malmö och den skulle fraktas med tåg till Luleå för att sedan vidarebefodras till Piteå. Sedan väl på bilfirman skulle den lackskyddsbehandlas, krok skulle sättas fast och service skulle den genomgå med mera. Man kan som säga att det gått på räls..

Jungfruturen går för oss på direkten till Luleå. Vi ska hälsa på våra norska vänner och även en snabbis förbi lillebror och hans familj. I kväll kommer vi nog tuta och köra!

Tuta och köra kommer jag att göra även med mina soppor. Men jag har känt av sötsug för första gången på dessa två veckor. Jag känner mig rätt trött och undrar just om det kan vara bristen på sömn de sista tre nätterna som gör att sötsuget triggas. Jag tror nog att det är så.

I kväll blir det att lägga sig mycket tidigt. Senast 22.30 ska huvudet ha landat på huvudkudden. Spelar ingen roll om jag inte är trött. Är jag inte det så ligger jag och läser tills jag blir det. Nu är det på hög tid att börja vrida sömnklockan tillbaka!!

Ha en bra dag allihopa!

För några veckor sedan var Henkes äldsta dotter hemma med sina tre djur. Katten Assar, som är en riktig utekatt, passade på att visa vad han tänker ägna sig åt till sommaren när han kommer upp. Helt plötsligt när jag tittar ut genom fönstret får jag se honom sitta ovanpå fågelboet och med stor iver försökte han känna efter om det fanns någonting där inne att fånga. Som tur var hade vi inte fått någon hyresgäst där då. Men nu är det fullt fågelliv i buskar o träd. Och en Blåmeshona har flyttat in.

Nu kan jag inte annat än undra hur det skall gå för henne i sommar? Jag hoppas innerligt att jaktlyckan kommer att bli dålig för kära Assar, när det gäller Blåmesar och andra fina fåglar. Att han tar en och annan mus det gillar jag bättre..

Jag fixade det!

Idag är en glädjens dag! Jag har lyckats fixa bort 5,2 kg och har i och med det passerat mitt första delmål som är 5 kg. Jippi! Jag känner mig så duktig och välmående.

Jag måste säga att de här två första veckorna har gått riktigt bra. Men inte undra på det, med all stöttning, peppning och glada tillrop som jag fått av många fina goda vänner.
Jag är väl medveten om att det kommer att komma hårdare dagar och veckor då kilona sitter som klistrade på kroppen. Men de dagarna får jag ta då de kommer. Nu tänker jag må väl i den känsla jag har i kroppen just nu.

Min vänstra fot som bråkat med mig en längre tid har blivit mycket bättre. Och när man tänker efter så är det mer underligt att den inte har protesterat tidigare. Tyngdlagen drar ju neråt och jag har inte varit så snäll mot mina stackars fötter. De har fått bära för tungt i allt för många år nu. Så min present till mig själv för dessa -5 kg är en härlig fotbehandling.

I helgen har min underbara lilla mamma hjälpt mig med både stor kok och storstädning. Något som jag är henne innerligt tacksam för. Det är bra mycket roligare att städa då man har någon att prata med Samtidigt. Dammtorkning är ju ingenting Henke gillar att göra, han dammsuger och skurar, medan jag jagar dammet på möblerna. En uppdelning vi är rätt nöjd med.

Igår fick vi besök av några av våra allra bästa vänner Familjen Edvardsen. Ja, deras äldsta dotter Lena var inte med. Hon var hemma och tog hand om sin hundvalp Peik. Det börjar nästan bli en tradition att de kommer till Sverige den helgen det är Eurovision song contest. I alla fall så var det här andra året vi såg det tillsammans med dem.
Jag är rätt nöjd med vinnarlåten i år och det är inte ofta jag är det. Lite trist bara att det är så mycket kompisröstande länderna emellan.

I kväll blir det till att bänka sig för att se ishockeyrysaren VM finalen mellan Sverig och Finland. Håller tummarna för de våra! HEJA SVERIGE!!!

Nya hyresgäster!

Upptäckte igår att vi fått nya hyresgäster i en av holkarna. Det är ett talgoxpar som tagit boet i besittning. Det verkar vara endast honan som bygger boet och hanen han sitter på en gren och kvittrar på.
Jag undrar just om det är en lat rackare till fågelmake som den honan har fått fatt på? Liksom ingen jämlikhet där inte! Eller kanske har hans kvittrande på grenen en stor betydelse. Han kanske "pinkar" in revir.
Ibland flyger de iväg och då flyger de om varandra, så att det ser mycket kärleksfullt ut. Men det är ju herr och fru talgoxen som säkerligen blivit med ägg redan och inom en snar framtid blir föräldrar till en massa söta fågelungar..

En strålande morgon med solsken, blå himmel och ljuv fågelmusik, gör att det ändå känns rätt bra att ha vaknat tidigt trots sent sänggående. Den förlamande tröttheten som jag kände när jag satt benen över sängkanten har börjat släppa.
Ska på några minuter blanda till dagens först soppa, för nu har magen börjat knorra. Och för att slippa sötsuget är det bäst att hålla blodsockret på jämn nivå hela tiden.

I kväll ska jag toppa till med fruktsallad till efterrätt och det ser jag fram emot. Ett eldprov kommer det att bli att hoppa över glassen som ska serveras till. Glass har nämligen varit en stor passion för mig i bra många år. I kväll ska jag bevis för mig själv att jag kan klara av att avstå.
Jag har varit klok nog att köpa små paket. För när vi har ätit fruktsallad, så kommer det som finns kvar i paketet att kastas.

Det är ett stort framsteg av mig att göra på detta vis. För tidigare köpte jag två liters burkar med glass och det slutade alltid med att jag i smyg åt upp det som fanns kvar. Ja, i smyg var det! Men jag undrar ändå om inte min make förstod att jag "söp" i mig glass många gånger. Men nu är det färdigt med det! Nu ska jag vara ärlig och rak mot mig själv. För det är ju ingen annan än mig själv jag försöker lura när jag betett mig på det sättet..

Önskar er alla en toppenfin lördag!

Mysko!

Upptäcker att det första inlägget som jag skrev på denna blogg har försvunnit bort i cyberrymden. Jag har letat efter det men som sagt det är borta med vinden.
Men vad gör väl ett borttappat inlägg, när man kan skriva nya hela tiden:)

Sitter här framför datorn och klockan är sen, eller jag kanske borde skriva tidig.. för fredag har ju hunnit övergå till lördag.

Gårdagen tillbringade jag tillsammans med min mamma. Vi hade en otroligt fin dag tillsammans. Vi fick besök av min tremänning Kicki och hennes far på förmiddagen, vi hann med läkarbesök, gjorde goda köttfärslimpor och tittade på tv. Ja, tittade och tittade, vi sov framför tv:n. Så filmen vi tänkte se, den tar vi en annan gång. Gamla minnen har vi också hunnit prata och det var roligt.
Nu är timmen sen och gamla mor är på väg att lägga sig. Jag hoppas att hon kan sova länge i morgon, för det behöver hon och även jag:)

Våra norska vänner kommer till sin lägenhet i Luleå i natt någon gång. Och de skall komma till oss på middag i morgon. Sedan ska vi se på Eurovisions slagerf festivalen tillsammans. Synd bara att det norska bidraget inte kom med. Det ska blir så himla roligt att träffa dem igen.

Sedan har vi något roligt att se fram emot på måndag. Då får vi nämligen hämta vår nya bil. Vi hade gärna hämtat den i morgon, men Henke kommer inte hem förrän på sen eftermiddagen och då är bilaffären stängd. "Men den som väntar på någonting gott, väntar ju aldrig för länge" sägs det.. Siktet är nu intställt på måndag:)

Det har funkat perfekt med sopporna även idag och det mest fantastiska är att jag inte har haft någont sötsug. Hoppas att det flyter på lika bra senare idag!

Nej nu börjar det vara svårt att hålla upp ögonen, så jag ska stänga av datorn och sedan bege mig mot sängen. I natt kommer jag säkert att sov gott och förhoppningsvis länge.. För jag vill vara pigg och alert när våra vänner kommer...

På inte allt för många timmar kliver mina morgonpigga vänner upp. Jag passar på att säga god morgon tilla alla er. Naturligtvis säger jag också godmorgon till er som sover lite lägre också:) Önskar er alla också en riktigt fin lördag!

Äntligen!

Efter mycket stul kommer jag mig äntligen in på bloggen! Så irriterande det är att ha lust att vara inne här och skriva och bara få till meddelande att "bloggen finns inte"! Men visst tusan finns den, jag skapade den ju igår.. Men nu tänker jag inte låta detta fel på blogspot förstöra dagen. Jag är ju här nu:)

Min kära make gav mig flera fina komplimanger igår. "Nu ser man halsen, kinderna är mindre och det syns i överlag över hela kroppen att du gått ner." Jag sög åt mig som en svamp.. Jag har ju känt att kläderna har börja släppa från kroppen. En helt underbar känsla måste jag säga.
Men min makes ord fick mig genast att börja tänka på den där lilla fyrkantiga saken som står inne på badrumsgolvet och samlar damm. Den där mackapären som både kan vara den värsta saken vi har i huset och i nästa sekund den bästa. Ja, kära vågen har jag en hatkärlek till..

När jag vägde in mig för tio dagar sedan hade jag mer eller mindre lust att förpassa den ut till den gröna tunnan. Men jag insåg att där kan den inte ligga, den tillhör inte brännbara sopor. Nej, ska man kasta den så måste man nog allt i egen hög person köra den till tippen. För den beblandar sig inte gärna med annat vanligt skärp. Nu är jag ju himla glad för att jag inte gjorde turen till tippen med den, för idag var den snällare än snällast. Och den fick genast en bättre plats i badrummet. Men om den haft liv i sig och kunnat prata så hade den nog skrikit ut, "skyll dig själv"!!! För inte ska den vita vågen i badrummet ha skulden för alla volanger som sitter runt kroppen som stora badringar. Det har jag byggt upp själv! Men det är ju skönt att ha någon att vara besviken på när man ser siffrorna i eldskrift

Som sagt makens ord gjorde att jag inte kunde hålla mig och i morse steg jag upp på den vita mackapären som är van att bära tungt och ögonen höll på att trilla ur!! -3,8 kg på tio dagar. Jag blev jubladen glad och var tvungen att väga mig flera gånger. Nu står vågen där inne på toan och väntar på att det ska gå tio dagar till och förhoppningsvis är jag några kilo lättare då.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till min tremännings sambo. Han tipsade mig om viktminska.se och deras Nuposoppor. Goda och matiga så det funkar bra med dem. Middag äter jag men sedan får soppor och frukt vara min "bensin". En tacksamhetenstanke skänks även till Maggan för hennes motivationspresenter och till er alla som stöttar mig. Ni är guld värda allihopa:)

Provade även tnikan som varit för liten och den sitter nästan som den ska, så nu måste jag bege mig ut på stan och köpa ett nytt för snävt klädesplagg att komma i. Det känns riktigt roligt att var i gång med denna hälsoresa. Och denna gång tänker jag inte ge upp!!

Ha en finfin dag alla goa vänner! Ni vet väl om att ni alla och envar är pärlor på mitt livshalsband<3